Elin Jaconelli

Kategori: THOUGHTS

snälla killar

 
 
 
om #metoo-kampanjen ger kvinnor chansen att fundera över (släppa) sin skam så är det också ett tillfälle för män att fundera över sin skuld. även den snälla killen är nämligen en del av problemet. den snälla killen lurar inte i en mörk gränd med kloroform & han håller inte fast en kvinna & våldtar henne, men han exploaterar & objektifierar henne utan att vara medveten om det.
 
förlåt mig, snälla killar, men i den här frågan är det faktiskt helt oviktigt om ni känner er felaktigt dömda. i den här frågan är det vi kvinnor som är viktiga.
 
även den snälla killen har gett sin kompis en rejäl ryggdunk när han har skrutit om hur han lyckades övertala en tjej att "ställa upp" på analsex. även den snälla killen har låtsats ha känslor för en tjej för att få ligga med henne & sedan behandlat henne som avskräde efteråt. det är inte en "riktig" sexualbrottsling utan den snälla killen som daskar en tjej på rumpan på krogen "som en kul grej". det är den snälla killen som tjatar sig till en tjejs snapchat enbart för att be henne om nudes & det är samma kille som visar upp hennes nude för sina polare när hon äntligen går med på att skicka en. hon kände sig utvald & sexig & bilden var enbart för hans ögon, men den blev snabbt allmän egendom. den snälla killen tutar när han kör förbi en tjej som är ute på powerwalk. även den snälla killen tror nämligen att den uppvisningen är för honom. & han menade ju inget illa. det var ju menat som en komplimang. den snälla killen har någon gång sagt åt en tjej att sluta "spela svår" när hon troligtvis inte alls "spelade svår" utan helt enkelt inte var intresserad av honom. typiskt tjejer. de vill ju aldrig ha den snälla killen. den snälla killen våldtar inte, men kan kanske passar på på att göra närmanden när en tjej är lite för berusad för sitt eget bästa. den snälla killen övertalar en tjej att ha sex utan kondom & får sedan panik när hon blir gravid. det är ju hennes ansvar att skydda sig. han gillar inte kondom & förväntar sig helt enkelt att hon ska ha ett alternativt preventivmedel. ett som inte förstör hans upplevelse. för alla vet ju att sex är mannens upplevelse. målet är att han ska få orgasm. hela samlaget går ut på det. om tjejen får orgasm någon enstaka gång så ska hon vara tacksam. vilken gud han är som orkade bry sig om min njutning. den snälla killen tjatar sig till oralsex & kommer i tjejens mun trots att hon bad honom att låta bli. den snälla killen tog sig den friheten eftersom hennes gräns inte var viktig för honom.
 
snälla snälla killar. fundera över er skuld.
 
 
 
 
 

#metoo

 
 
 
för den gången jag fick en hand uppkörd under klänningen av en man på en nattklubb. för varje gång en man har tryckt sig lite för nära när han har gått förbi mig i en trång miljö. för varje gång jag har blundat, bitit ihop & haft sex mot min vilja. gett någon tillgång till min kropp. utan motstånd & protest, men med "NEJ" skrivet över hela mig. "ställt upp" som att tillgång till min kropp är en rättighet. för varje gång det går bra för mig & någon säger att jag får fördelar för att jag är snygg. för att mitt utseende alltid är mer relevant än min kompetens. för varje gång jag berättar att jag pluggar till lärare & någon säger att det är "varje elevs våta dröm". en kvinna som utbildar sig måste påminnas om att hon till syvende & sist ändå bara är ett objekt. för varje blick, komplimang, busvissling & invit som jag inte har velat ha. för varje gång jag har blivit slutshamead. för alla gånger vuxna män "lite skämtsamt" talade om för mina föräldrar hur "farlig" deras lilla dotter skulle bli när hon blev stor. för taxichauffören som tvingade mig att krama honom för att jag skulle få kliva ur bilen. för mannen som hoppade på mig i lund. för alla gånger jag har förminskat, försvarat & förlåtit en mans dåliga beteende. för varje gång en man har köpt mig en drink som jag inte har bett om & förväntat sig mitt sällskap, min tid & helst även min kropp i utbyte. för varje gång jag har blivit kallad för "hora" & "slampa" när jag har gett ett mansego en törn genom att avböja. för mannen som misshandlade & våldtog min mamma. för att jag aldrig känner mig trygg. för att jag aldrig vågar titta upp när jag går förbi en man. för att jag alltid måste ha ögon i nacken. för att jag har lärt mig att jag måste vara på min vakt för att inte bli utnyttjad, tafsad på eller våldtagen. för alla gånger pojkar tafsade på mig i skolan & lärarna ursäktade det med att "boys will be boys". han gör det för att han tycker om dig. som kvinna ska man vara tillgänglig för män. tacksam för uppmärksamhet som man inte ens vill ha.
 
nej, boys will not be boys. boys will be held accountable for their fucking actions.
 
 
 
 
 

närvaro

 
 
vet ni vad jag tror är väldigt viktigt i ett förhållande? att man är närvarande. det är så himla lätt att man bara samexisterar utan att egentligen vara närvarande. hur många gånger plockar man inte upp mobilen av ren vana när man tittar på film eller äter middag tillsammans med sin partner? man gör det av gammal (o)vana utan tänka sig för. man tittar inte efter något speciellt utan luren bara åker fram & i samma sekund så blir man disträ. man kollar mailen, svarar på sms & vill se hur många likes man har fått på instagram när det sitter en person alldeles intill som faktiskt är värd ens fulla uppmärksamhet.
 
då & då så bestämmer jag & neven oss för att stoppa undan mobilerna. ibland är vi mänskliga också & ligger & slösurfar i varsin ände av soffan, men när vi verkligen vill ha kvalitetstid så finns det inte utrymme för våra telefoner. även om det bara är för några timmar så gör det underverk. vi tar oss tid för varandra på ett helt annat sätt när mobilerna inte finns där. vi pratar. lyssnar. flippar med varandra. missar filmens viktigaste scen för att vi får för oss att neven måste dricka upp den sista proseccon ifrån min navel.
 
jag vill aldrig hamna i en situation där vi bara lever med varandra utan att LEVA med varandra.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"min typ"

 
 
 
man hör alltid människor säga att "han eller hon är inte min typ" eller "han eller hon är verkligen min typ".
 
som att de har koll.
 
som att de vet exakt vilken typ av människa de ska bli kära i. som att det inte finns något öde eller någon slump. som att det bara finns en handfull olika typer att välja mellan & att man bara kan bli kär i någon som lever upp till kriterierna för "min typ". men, jag tror inte att folk har en aning om vad som är deras "typ".

när jag var tillsammans med mitt ex så var jag säker på att hans look var min så kallade typ. när vi gjorde slut så förväntade jag mig att jag skulle titta efter killar med tatueringar & rakat huvud. men, när jag blev singel så kom jag istället på mig själv med att dras till långa, mörka killar med skägg. jag har alltså ingen speciell typ. jag har ingen "min typ"-blankett där man måste kryssa i ett visst antal rutor för att räknas som en bra kandidat för dejting.

man är nog mer medveten om vad man tycker är oattraktivt än vad man faktiskt attraheras av. jag gillar till exempel inte en där dressade noppeöstermalm-stilen med loafers & sidenscarfs... men, det är betydligt svårare att peka ut vad man faktiskt gillar. att bli kär i en person går ju så mycket djupare än om den faller under kategorin "min typ".

om jag hade fått en presentation av neven - något slags dejting-cv - så hade vi nog aldrig träffats. för det första så bor han i en annan stad, vilket jag hade sett som ett stort hinder. nu tycker vi båda att det är positivt att vi har våra förflutna i olika städer. vi är båda svartsjuka av oss & det hade ju varit omöjligt för oss att träffa en kille/tjej från våra hemstäder som inte redan hade legat med någon av våra vänner. jag hade även varit tveksam till honom för att han kommer från bosnien & förväntat mig en stor kulturkrock. jag hade tänkt att han kanske var muslim, troende & att hans tro skulle begränsa mig. men, jag tycker tvärtom att nevens bakgrund är en av hans bästa "egenskaper". dels för att det har rensat upp bland mina fördomar att träffa en kille från ett annat land. men, också för att hans kultur har gett honom ett temperament, en passion & inte minst värderingar som passar mig. om jag hade läst i hans cv att fotboll är hans största intresse & yrke så hade jag nog inte ens orkat läsa vidare. fotboll är ju ingenting som intresserar mig. men, med facit i hand så är jag faktiskt väldigt glad över att han har fotbollen som intresse. jag kan ju dela nevens intresse, titta på matcher på tv med honom & åka på resor för att se hans favoritlag.

på papper är neven troligtvis inte "min typ" & det gäller nog mig för honom också. om han hade fått min lilla presentation innan vi insåg hur bra vi klickar & läst att jag bor 10 mil bort, saknar körkort, jobbar deltid & precis hade kommit ur ett långt förhållande så hade han nog inte varit särskilt intresserad. det hade kanske räckt att han hade läst "ögonfärg: blå" i min beskrivning om han till exempel alltid inbillat sig att att han gillar tjejer med bruna ögon.

när jag såg bilder på neven så tyckte jag att han såg bra ut. en attraktiv man, men inte mer än så. men, när jag såg honom i verkligheten så var han verkligen det snyggaste & mest manliga jag sett. hans aura gjorde honom till min typ. hela hans person gjorde honom till min typ. hans sätt att äta cheesecake gör honom till min typ. att vara någons typ handlar inte om muskelmassa, figur, hudfärg, religion, inkomst, yrke eller huruvida man är blond eller brunett. man kanske bara lever upp till 10 krav av 100 på en "min typ"-lista & ändå är man någons typ till 100%. & man kan vara tall, dark & handsome, men ändå helt ointressant för att man saknar karaktär eller för att kemin helt enkelt inte finns där.

man vet inte vem som är ens typ. 
 
man vet inte vad man vill ha förrän det står rakt framför en & tar andan ur en utan att man ens kan sätta fingret på varför.
 
 
 
 

att gå vidare...

 
 
 
 
hur går man vidare efter ett break up? hur kommer man över någon? det är så svårt att råda i något som är så individuellt så det enda jag kan göra är att tala om mina egna erfarenheter.
 
oavsett hur länge man har varit tillsammans med någon eller av vilken orsak det tog slut så blir det ett tomrum den dagen man väljer att gå skilda vägar. tiden läker alla sår & man bearbetar hela tiden. varje dag. man måste vänja sig vid att vara utan den som länge var ens andra halva & man måste hitta sig själv. under en lång tid har man identifierat sig själv som en del av en tvåsamhet & nu ska man hitta sig själv i sin nya ensamhet.
 
jag har aldrig blivit dumpad. det har aldrig kommit som en blixt från klar himmel utan det har varit ett genomtänkt beslut från min sida. samtliga gånger har det varit jag som har tagit initiativet & sedan har det utvecklats till ett gemensamt beslut. om man blir lämnad så tror jag att läkeprocessen är tuffare. då är det mer känslor inblandade: man är besviken & hatar samtidigt som man fortfarande älskar & hoppas. då är man tekniskt sett singel, men inte känslomässigt tillgänglig. jag har aldrig återförenats med ett ex. aldrig haft sex med ett ex. många söker sig nog tillbaka till den som var ens trygga punkt när man går igenom någon form av prövning. det kan vara ett trauma inom familjen, en misslyckad dejt, en konflikt på jobbet eller en släktmiddag där man saknar att ha någon vid sin sida. men, då ger man inte sig själv chansen att gå vidare.
 
för mig har det handlat mer om att hitta mig själv som nybliven singel än om att komma över en annan person. vem är jag utan honom? vem är elin utan pojkvän? jag har varit väldigt trygg i mitt beslut de gångerna som jag har valt att bryta upp. det är inte ett beslut som man tar över en natt utan det är en tanke som man brottas med i flera månader - kanske till & med i flera år - innan man till slut gör slag i saken. & då är man oftast väldigt "färdig" med sin relation när man väl gör det officiellt. man har redan bekantat sig med tanken. man har redan börjat bearbeta. hjärtat har redan gått vidare även om minnena kan göra en ledsen även lång tid efter. om man kämpar för sitt förhållande länge (kanske länre än man borde) så har man redan gått vidare när dagen kommer som man måste se sig besegrad & ge upp. om man är mer spontan & väljer att göra slut i en handvändning - kanske efter ett stort bråk, otrohet eller liknande - så behöver nog både hjärtat & hjärnan mer tid på sig.
 
hur man gör för att gå vidare är individuellt. vissa distraherar sig med vänner, nya bekantskaper & fest. några hittar tryggheten i sin familj. andra vill bara vara ensamma. man måste tillåta sig själv att må dåligt. det är okej att inte vara okej. även om det var mitt eget val att lämna min senaste relation efter 7 år tillsammans så var den första tiden väldigt tuff. jag flyttade ut från vårt hem & flyttade tillfälligt in i min pappas lägenhet. han bor bara i den på helgerna & under den perioden så bodde han på hotell på helgerna istället. jag lämnade inte bara min sambo utan även min första bostadsrätt, våra djur & alla band som knutits våra familjer emellan. alla, inklusive jag, trodde att nästa steg var att skaffa barn. men, det fanns ju en anledning att jag aldrig kände mig redo, att jag alltid hade en ursäkt. det var inte rätt. jag visste att jag hade gjort rätt val,  men jag kände mig misslyckad. jag bodde i en lånad lägenhet med två ikea-kassar med kläder & ett berg av flyttkartonger, levde på drickyoghurt & cheez cruncherz & kände mig så fruktansvärt ensam. jag hade lämnat min trygghet & tagit klivet rakt ut i ett enda stort frågetecken. men, dagarna gick & jag blev sakta men säkert en hel människa igen. när jag blev fast anställd på jobb & skrev på kontraktet för min första egna lägenhet så kände jag för första gången att jag klarar ju det här.
 
jag tror att alla som blir singel tänker att de aldrig kommer att träffa någon ny. man är säker på att man kommer att vara ensam resten av livet för att det helt enkelt är så otänkbart att man skulle träffa någon annan. vem skulle det vara? det känns så främmande att man någon gång ska bli kär i någon annan. när jag stod med ena foten över tröskeln så funderade jag på hur jag ville att mitt liv skulle se ut om ett år. om jag hade stannat så hade jag vetat exakt hur mitt liv skulle se ut ett år senare. om jag gick så hade jag ingen aning. det var en chansning, men jag kände att det var värt det.
 
hur kunde då jag gå vidare så fort? dels så kom vårt uppbrott inte som en chock. jag hade egentligen börjat gå vidare redan innan jag lämnade. min läkeprocess hade börjat långt innan omvärlden fick veta att det var slut. jag var mentalt redo för mitt nya liv. sen är det ingen hemlighet att jag alltid har trivts bättre i förhållande än som singel. singellivet är helt enkelt inget för mig. jag har inget ut av den "friheten". antingen så är man en person som vill leva för sig själv, omge sig med vänner & hitta på saker 24/7 eller så är man en person som vill ge sitt allt till en själ som förtjänar att få ens allt.  jag planerade inte att träffa en ny man så snabbt som jag gjorde, men jag planerade heller inte att inte göra det. jag var öppen för vad livet hade att erbjuda. när neven tog kontakt med mig så trodde jag inte att han var mitt livs kärlek, men jag var samtidigt öppen för möjligheten. varför skulle han inte kunna vara det? den sanna kärleken hittar en. man kan inte gömma sig & man kan inte stoppa den när den väl dyker upp.
 
 
 
 
 

how we met

 
 
 
många av er har frågat om hur jag & neven träffades & jag tycker faktiskt att vår "how we met"-story är värd ett eget inlägg - även om den är väldigt odramatisk...
 
neven tog kontakt med mig på instagram. jag hade varit singel i knappt tre månader när han skrev till mig i DM. han har berättat nu i efterhand att han var på bio med sin kusin när han snubblade över en bild på mig & att han visade mitt konto för kusinen & frågade om det ens var lagligt att se ut som jag (skrytmaja). sedan bestämde han sig för att skriva. jag kollade upp honom & svarade 4 dagar senare. inte för att spela svår utan för att jag inte riktigt orkade. det florerar så himla mycket losers, wannabes & korkade människor på sociala medier & jag ville helt enkelt inte slösa min tid. men, när vi väl började skriva så klickade vi direkt. han körde inte med trötta,  inövade lines som alla andra utan pratade med mig på riktigt. han visade att han var intresserad av mig, men på ett vuxet & värdigt sätt som fångade mitt intresse direkt. han bad aldrig om några bilder, han bad inte om min snap eller om mitt telefonnummer. när vi hade skrivit med varandra nästan dygnet runt i en vecka så skickade jag mitt nummer till honom på eget initiativ & då gick vi över från DM & snap till att smsa. ett stort steg i varje ny relation nu för tiden. vi skrev om allt & ingenting, högt & lågt. han hade karaktär & det är ovanligt idag. han var smart, rolig & självsäker & hade inget "game" utan var sig själv.
 
vi pratade inte i telefon förrän efter två veckor. vi hatar båda att prata i telefon, men efter en flaska vin bestämde jag mig för att ringa & eftersom han också hade druckit en flaska vin så bestämde han sig för att svara. jag var på väg in till stan för att ta en drink med en tjejkompis så det blev ett kort samtal, men jag tog en taxi hem redan vid midnatt för att få prata mer med honom. då pratade vi tills solen gick upp.
 
dagen efter - en söndag - så bestämde vi oss för att träffas. herregud, vad modig jag var som åkte till kristianstad för att gå på dejt. vi klickade ju på sms, i telefon & var attraherade av varandra, men skulle det klicka på samma sätt i verkligheten? jag minns hur nervös jag var på tåget. vi skrev med varandra hela vägen, jag hade "beach house" med kranium på repeat i mina hörlurar, speglade mig var femte minut & kissade nästan på mig av nervositet när jag bytte tåg i lilla hässleholm & insåg att det bara var en kvart kvar.
 
jag kommer aldrig att glömma känslan som infann sig när jag såg honom på stationen. tall, dark & handsome. ännu snyggare i verkligheten. det var ett glädjerus i hela min kropp. jag kände verkligen att där är han ju. där är min man. som att jag hade väntat, vetat hela tiden. jag rusade fram & kramade honom & han han var så fin med sina bruna ögon, mörka hår, skägg, breda axlar & manliga hållning. till & med hans gångstil var sexig.  dialekten ska vi inte ens prata om. smälter fortfarande varje gång jag hör hans röst. vi hade pratat mycket om vad det innebär att ha DET & han hade verkligen DET. det var söndagseftermiddag så jag var nyfiken på hur han skulle lyckas styra upp en dejt när nästan allting är stängt, men han han hade verkligen tänkt på allt. inget netflix & chill-trams utan en riktig dejt. han tog med mig till en restaurang med avslapppnad miljö där vi beställde minisliders & öl & bara satt & pratade. båda var nervösa, men konversationen bara flöt på. inga konstigheter. men, stämningen var så elektrisk att vi knappt kunde se varandra i ögonen. några sekunder åt gången gick bra, men sedan var båda tvungna att titta bort. det gnistrade till varje gång & det gör det fortfarande, men nu är jag så bekväm med honom att jag tillåter mig själv att bara drunka. dö. förlora mig. jag kommer ihåg att han postade en snap på sin tallrik där mina naglar syntes. jag tänkte att han ju måste vara uppriktigt intresserad om han vill visa upp mig på sin snap...
 
tänk om vi inte hade haft någon kemi alls? då jag hade tackat för mig efter maten & åkt hem igen. man kan inte tvinga fram kemi. allt annat kan man kompromissa om, men kemin måste finnas där. jag ville bara vara nära honom! lära känna honom. känna hans kropp, dra handen genom hans hår & känna hans läppar & tunga. men, det kan man inte säga till någon på första dejten så vi bestämde bara att vi skulle gå på en promenad varpå vi hamnade hemma hos honom. hans lägenhet var precis som honom. igen töntig ungkarlslya med en stor tv, dyr dator & kall inredning utan personlighet utan ett riktigt hem. jag frågade honom vart han hade gömt sin flickvän eftersom allt var så fint. jag frågade även om han hade lagt fram skivstången i gästrummet för att göra ett "fit" intryck. som ni hör så har jag inget filter... jag slog mig ner i soffan & han plockade fram öl, choklad, jordgubbar & ananas & det enda jag kunde tänka på (förutom att det var så gulligt att han hade förberett det för mig) var alla gånger vi skämtat om fördelen med ananas i samband med oralsex... & där dukade han fram en skål med ananas på vår första date. en av mina kolleger kallar fortfarande honom för mr. pineapple.
 
på natten satt jag på hans toalett & tänkte: vad håller jag på med? tänk om han är en yxmördare? vet någon där hemma vilken adress jag är på? man kan ju inte åka till kristianstad på en dejt bara sådär? ska jag gå & lägga mig bredvid honom nu? det där är alltid svårt. man har sex för första gången med någon som man faktiskt tycker om & efteråt är man så sårbar & undrar om det där sexet var början på ett förhållande eller slutet på en flirt. alla dejtingens regler säger ju att man inte ska ha sex på första dejten. då tappar killen intresset. fast nej. jag var inte en grej som skulle bockas av på nevens att göra-lista. han tappade inte intresset. han har jobbat för mig varje dag sedan dess. när jag var färdig med att anklaga mig själv så gick jag tillbaks in i sovrummet, lade mig i sängen bredvid honom & när han drog mig tätt intill & skedade mig så kände jag att för oss var det inte slutet på en spännande engångsgrej. där fanns något. något äkta.
 
dagen efter åkte neven till jobb & jag sov vidare. eller, jag sov inte... jag har väldigt svårt för att sova med en ny människa så jag låg vaken nästan hela natten & när han gick till jobb så kändes det helt off att vara ensam hemma hos honom. tankarna snurrade. var detta verkligen så himla smart gjort? trots att det kändes så himla rätt så var jag så osäker. förmodligen för att jag precis hade gjort alla de "misstag" som vi tjejer får höra att vi ska undvika om vi vill ha en seriös relation. vilket jävla skitsnack. på sin lunch kom neven upp & hämtade mig & så åkte vi till espresso house & åt frukost innan jag åkte hem. han satt mittemot mig i en soffa. jag tänkte att nu får det jävlar i det bära eller brista & frågade honom om han tänkte sitta där hela tiden eller om han tänkte flytta över till mig & då slog han sig ser ner bredvid mig & lade armen om mig. en av hans elever gick fnittrandes förbi & han blev tydligen förhörd av hela klassen senare på eftermiddagen. vem är hon? är du kär? han postade en till snap & ja, mina naglar syntes på den också.
 
jag hann bara hoppa på tåget när hans sms & snaps började trilla in. då började det äntligen sjunka in att han nog gillade mig på riktigt. vi kastade oss in i det, in i varandra & det är det som gör oss så bra. vi spelade inga spel utan lät känslorna styra. it wasn't logic, it was love.
 
 
 
 
 

det finns inte utrymme för solidaritet

 
 
 
det som inte fick hända har hänt. det finns ett verkligt terrorhot mot sverige. "sannolikheten att aktörer har avsikt & förmåga att genomföra attentat är hög" heter det tydligen. människor i vårt land är på riktigt rädda för att de ska bli nedskjutna eller sprängda i luften när de går ut. det är en rädsla som inte borde finnas.
 
 
säkerheten vid riksdagshuset har skärpts med metalldetektorer & röntgenbågar. men, vi då? i paris var det oskydliga civila - inte högt uppsatta politiker - som var måltavlorna. vilket skydd & vilken trygghet erbjuds vi som bor i sverige? vi som känner oss otrygga? vi som arbetar på köpcentrum? vi som måste åka kollektivt för att ta oss till våra arbetsplatser? vi vanliga människor som vill gå på restauranger, fotbollsmatcher & konserter. vad ska vi luta oss mot? två poliser som patrullerar utanför turning torso?
 
 
säpo vill inte gå ut med hur många personer med IS-anknytning som befinner sig i sverige just nu, men i attackerna i paris så räckte det med ett tiotal för att döda 130 personer. det är på riktigt nu. hotet är verkligt. en terrororganisation med medlemmar över hela världen har oss på sin "att göra-lista". terrorister i sverige planerar attentat mot oss & mot den trygghet & välfärd som vi & våra förfäder har byggt upp. IS finns mitt ibland oss. de opererar i skuggorna av våra hem & målet är att utrota oss. i IS ögon är vi alla otrogna. vi lever fel & ska straffas med döden. IS vill dessutom att vi ska gå under med dunder & brak. vi ska frukta, vi ska gråta, vi ska be för våra liv. det ska smälla så att det ekar i våra städer när ett bombbälte spränger våra kroppar till oigenkännlihet eller en kalasjnikov släcker våra liv på en tiondels sekund. vi har all anledning att vara rädda. en person som är beredd att dö & döda för sin religion är farlig. en person som tror att ett bombbälte är vägen till paradiset är farlig. 
 
 
folk pratar om sorg. jag känner mest ilska & frustration. folk pratar om att vi måste visa kärlek, men jag känner så mycket avsky att jag får kväljningar.
 
 
jag är så besviken på de som har valts till att leda sverige i medgång & i motgång. i denna motgång känner jag nämligen ingen trygghet alls. till följd av regeringens anvarslösa & helt planlösa flyktingmottagande så finns det ett verkligt terrorhot mot sverige. tills för bara några dagar sedan så existerade inte ens gränskontroller i sverige. vem som helst har kunnat ta sig in. vi är alla fullt medvetna om att många av flyktingarna flyr från IS terror i mellanöstern, men om IS lyckas slinka med flyktingströmmen in i europa & in i sverige så är det att servera dem vår säkerhet på silverfat. det är ett svek mot alla som lever här & ett svek mot alla som flyr hit i hopp om ett liv fritt från terror. hur fick detta ske? hur kunde vi genom vår naiva solidaritet ge IS en förstaklassbiljett in i sverige? borde det inte vara en självklarhet & inte ett frågetecken att kontrollera vilka individer som kommer in i vårt land? vårt land. detta får inte hända i vårt land. mitt land & ditt land. landet som tillhör alla som bor här. vi ska inte behöva vara rädda. att vara solidarisk funkar inte när man sätter hela landets säkerhet på spel.
 
 
sverige har varit ett land som man vill bo i. ett land med ett skyddsnät. ett land där man vår vara den man är, tro på vilken gud man vill, älska den man vill. ett möjligheternas land där varje individ får chansen att skapa sig ett bra liv. nu håller det på att fallerna. jag kan se den ljusa framtiden rinna som sand mellan mina fingrar. jag vet inte om jag vill att mina barn ska växa upp här. jag har alltid haft en bild av hur mina barn skördar frukten av det fantastiska samhälle som jag, mina föräldrar & mor- & farföräldrar har skapat, men nu vet jag inte längre.
 
 
detta är en ny situation för oss alla - även för våra politiker, polis, säkerhetspolis & militär. men, det är deras ansvar att agera omedelbart! att lägga fram ett förslag som ska behandlas någon gång år 2017 är inte att ta ansvar. det är dags att vara något som svenska folket kan lita på. det är dags att ta i med hårdhandskarna. visa svenska folket att ni ser oss. vi ser er. vi hör er. vi känner er rädsla. vi kommer att göra allt för att skydda er. led oss i denna tuffa tid & var den stöttepelare som vi behöver i en situation som skrämmer oss. upp till bevis. upp till kamp mot terrorismen. det är dags att ta ansvar. det är dags att stänga gränserna. det finns inte utrymme för solidaritet just nu. den som inte kan uppvisa giltig ID-handling får vända om. IS ska inte begränsas utan besegras & man besegrar inte dem genom att sjunga "kumbaya". nu måste vi sätta svenska folkets säkerhet i främsta rummet.
 
 
budskapet till svenska folket är att "ni ska inte vara rädda, men vaksamma". men, jag anser inte att det är svenska folkets jobb att vara vaksamma. det är inte enskilda individers jobb att vara extra uppmärksamma på kvarglömda ryggsäckar & vi ska inte behöva gå runt & misstänka våra medmänniskor för att vara IS-sympatisörer eller terrorister. det är våra ledares ansvar att vara vaksamma & nu hoppas jag att de tar det ansvaret. en gång för alla.
 
 
 
 

leksaker

 
 
 
vet ni vad jag har funderat på?
 
jag har funderar på hur olika tjejer & killar ser på det här med sexleksaker...
 
om jag dejtade en kille & hittade en fleshlight i hans sängbordslåda så skulle jag springa mot utgången. "vilket perverst freak" skulle jag tänka medan jag i dramatisk slowmotion sprang mot ytterdörren. run, forrest!!! run!!! om jag föreställer mig en kille som tokrunkar & tittar på porrklipp på sin dator så tycker jag mest att det är komiskt. helt klart en gnutta patetiskt. men, definitivt inte upphetsande! jag ser inte min killes eventuella porrtittande som otrohet utan tycker mest att det är avtändande. jag (& många tjejer med mig) har nämligen en idé om att vi & våra kroppar ska "räcka till" & att killar inte ska behöva porr eller sexleksaker för att bli tillfredsställda. jag skriver detta inlägg i samarbete med kinoshopping där det finns massor av goodies för den som är sugen, men visst har vi en bild av att en man ska vara ständigt kåt ändå? om han behöver porr eller leksaker så är det ett tecken på låg libido eller helt enkelt en knäppisvarning & vi stryker honom från vår lista över potentiella pappor till våra barn. vi strycker över hans namn så hårt att det går hål i pappret.
 
om en kille hittade en tjejs "goodie-drawer" så kan jag inte tänka mig att han skulle reagera på samma sätt. en tjej med lurviga handbojor, dildos & vibratorer är bara cool. en free spirit. & om en kille mot förmodan skulle klaga på att man har en mr. rabbit i sin ägo så skulle man nog be torrbollen att dra dit pepparn växer. jag kan höra mig själv: vem tror han att han är? han äger inte min sexualitet. han har inte ensamrätt på min kåthet. vilken hycklare jag är. det är självklart för mig att jag är boss över min egen njutning. men, jag hade haft väldigt svårt att acceptera om min kille hade "accessoarer" som kunde ersätta mig i hans sexliv. det ena behöver inte utesluta det andra, men jag hade faktiskt sett en lösvagina som en konkurrent & dragit mig ur tävlingen. om en kille hellre stoppar snoppen i ett hudfärgat latexhål än i mig så vill jag inte gifta mig med honom. no judgement, men mitt oskydliga flickhjärta - som vill vara någons allt - hade inte trivts i sällskap av en lösvagina. det finns ingen logik eller rättvisa i det, men det är så jag känner.
 
i ett förhållande "ska" det alltså vara tjejen som antingen redan innehar eller som introducerar de roliga prylarna. om en tjej köper sexleksaker till sin kille i alla hjärtans dag-present så är hon en vild tjej som vet vad hon vill. killens enda reaktion skulle förmodligen vara "sexigt" (män är fåordiga). om en kille däremot köper sexleksaker i alla hjärtans dag-present så kan det skapa det stora ringar på sjön i hans flickväns hjärna: sexleksaker? förväntar han sig att vi ska ligga bara för att det är alla hjärtans dag? glidmedel? då blir det nog ett finger i rumpan ikväll & ingen vill ju gifta sig med en up the butt-girl så då är det nog lika bra att vi hoppar över sexet helt & hållet.
 
för oss tjejer är det mycket mer socialt accepterat att köpa/inneha/få/använda sexleksaker. det är inte ett tecken på svag libido utan tvärtom ett sundhetstecken. det finns väl inga tjejer idag som lyfter på ögonbrynen om någon visar upp sin nya dildo på tjejmiddagen? & om det finns så är det faktiskt ingen tjej som jag skulle vilja bjuda hem på middag. en chockrosa dildo som glittrar, roterar, vibrerar & spelar nationalsången är ju ett klockrent centerpiece på matbordet.
 
en del av mig inser att mitt orättvisa tankesätt bara är en produkt av en gammal urtvättad syn på mäns & kvinnors sexualitet. män är kåta djur som inte behöver några hjälpmedel & kvinnor är fromma lamm som tänder till då & då med hjälp av spännande tillbehör. för alla vet ju att det krävs tillbehör för att en tjej ska kunna få orgasm (om man inte "uppnår" orgasm så är det ett misslyckade. är det konstigt att det inte blir något avslut för oss ibland med den pressen vilandes på våra späda alxar)? den kvinnliga orgasmen är ju känd för att vara ett större mysterium är mordet på olof palme & det är ju toppen för alla lata män överallt. jag tänker väl snarare att HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA med tanke på att en klitoris är lika stor som en pinjenöt.
 
en annan del av mig skiter i ett det är orättvist, sträcker upp en knuten näve i luften & vrålar "oh yeah"! oh yeah för att det finns en del av sexindustrin där det är vi tjejer som är de viktigaste kunderna.
 
 
 
 
 
 
 

50 shades of fuck you

 

 
 
jag har funderat lite på fenomenet 50 shades of grey. för, det är verkligen ett fenomen. en kioskvältare av sällan skådat slag! jag minns inte senast en film skapade så mycket hype, väckte så mycket uppmärksamhet, framkallade så mycket åsikter. hur kan en bok med halvdåligt språk & en cheesy story bli en sådan succé? svaret är enkelt: för att den är något så ovanligt som porr för kvinnor. vi är svältfödda på bra porr. jag älskar sex, men hatar porr. 20 minuters avsugning i närbild följt av analpenetration är inte sexigt. 50 shades of grey-triologin är 1500 sidor sex anpassat för kvinnor - skrivet av en kvinna! sida efter sida med kärlek, romantik, mystik, närhet, kemi & sex som nog har fått många av oss att önska att vi också hade ett "rött rum" hemma. & en hushållerska. & en löjligt rik respektive med egen helikopter.
 
många pretentiösa människor påstår att 50 shades of grey-böckerna är dåligt skrivna. dem vill jag påminna om att 50 shades of grey är en askungesaga med inslag av BDSM. det är en triologi som enbart sammanfattar kvinnors fantasier, upphöjt till en högre nivå, som i all fiktion. den är bra precis som den är. den behöver inte ha ett mer avancerat eller högtravande språk. den är uppslukande & sexig i all sin enkelhet.
 
dessa pretentiösa människor tycker ofta också att 50 shades of grey är kvinnoförnedrande. har ni sett hur porrindustrin ser ut idag? är ni medvetna om hur kvinnor exploateras & objektiferats i den "riktiga" porrbranschen? i mansporr är kvinnan enbart ett kön. hennes lust & njutning har ingen betydelse. hon är bara en uppsättning hål som ska användas i så många positioner som möjligt. i 50 shades of grey är kvinnan huvudpersonen. det är anastasias sexualitet som är i fokus. christian grey är den som öppnar dörren för henne & bjuder in, men det är hela tiden hennes sexuella resa som är viktig. han må vara den dominanta & hon den undergivna, men deras samtycke är tydligt & hon är inget offer. de är båda förtrollade av varandra, förlorade i varandra. att vara undergiven sexuellt innebär inte att man blir förnedrad & att vara dominant sexuellt innebär inte att man har makt. sex som sker under samtycke är ingen våldtäkt. att vara undergiven i livet är inte samma sak som att vara undergiven i sexlivet. christian vill att anastasia skriver på ett kontrakt, han väljer vad hon ska ha på sig, han bestämmer hur ofta hon ska träna & vilken bil hon ska köra. så vill ingen av oss ha det i verkligheten, men det är själva fantasin av den framgångrike mannen med full kontroll som lockar. som bekant behöver inte en sexfantasi vara exakt vad man vill ha i verkliga livet & 50 shades of grey är just det: en fantasi! kan den inte bara få vara det utan att en massa fobecks ska smutskasta den?
 
50 shades of grey spelar inte bara på kvinnors sexuella fantasier utan också på deras (vår) hopplösa dröm om att kunna förändra en man. vi vill alla ha en bad boy som är en good guy bara för oss. christian grey är den känslomässigt störde, men kärlekstörstande mannen med en mörk bakgrund, som anastasia omvänder. det är en saga om hur en kvinna räddar en man. hur han blir bara hennes.
 
 
 
jag tycker faktiskt att det känns mäktigt att jag & miljontals andra kvinnor gick till bokhandeln & köpte böcker som skulle göra oss kåta. tjejers sexualitet har varit tabu i all evighet & det känns som att någonting hände när 50 shades of grey lanserades. i en handvändning så blev det okej för kvinnor att vilja konsumera erotik. plötsligt så fanns det sexuell litteratur som vi kunde köpa utan att skämmas. vi sade "fuck you" till den gamla manschauvinistiska normen att kvinnor bara ska bli kåta när en man vill ha sex. kvinnor ska bara "ställa upp" & har nästan alltid huvudvärk när mannen vill komma till. vi vill ju aldrig egentligen. men, om vi skyller på huvudvärk så är det förmdoligen för att vår man knullar dåligt. tjejer är också kåta! är det inte underbart att vi plötsligt slängde upp en hel serie med sexböcker på kassadisken? & är det inte befriande att biosalongerna fylldes med fnittriga tjejgäng (& en & annan rodnande pojkvän) som ville se 50 minuters sex på vita duken? "fuck you" normer, här kommer vi!!!
 
det enda som är kvinnoförnedrande med 50 shades of grey är att det är den första boken/filmen i sitt slag. den här revolutionen borde ha skett mycket tidigare. så, 50 shades of fuck you till alla nötter som inte unnar oss tjejer att konsumera sex & erotik som faktiskt tilltalar oss!
 
 
 
 

med hull & hår

 
 
 
jag får många frågor om självkänsla & självförtroende & även om jag kanske inte någon expert i ämnet så har jag alltid varit väldigt trygg i mig själv & jag har nog en hel del knep att dela med mig av. jag gillar mig själv. jag mår bra i mitt eget sällskap. jag tycker om vad jag ser i spegeln. jag går med huvudet högt & är stolt över vem jag är & över vad jag gör. man behöver inte vara världens snyggaste eller mest framgångsrika person för att känna sig unik, viktig & värdefull. för mig har självkänslan & självförtroendet har alltid funnits i benmärgen. jag har skött mig själv & aldrig varit särskilt intresserad av vad människor i min omgivning gör eller tycker. jag har dåliga dagar precis som alla andra, men jag känner mig nästan alltid som en bomb! en tillgång. en bra människa. att ha god självkänsla innebär att man ser ett inre värde hos sig själv. att man älskar sig själv även när man misslyckas & att man inte låter sig påverkas av vad andra tycker. att ha god självkänsla innebär att man känner en trygghet i sin egen person. att ha bra självförtroende handlar mer om prestationer. att ha bra självförtroende innebär att man är medveten om sina goda egenskaper. man vet vad man är bra på & känner sig kapabel.
 
jag är säker på att man kan arbeta med såväl sin självkänsla som sitt självförtroende. med rätt inställning & lite smarta tankesätt så kan man få den där nobody puts baby in a corner-jävlar anamman. men, man kan inte sitta i ett hörn & tycka synd om sig själv & tro att självförtroendet helt plötsligt ska växa fram.
 
 
 
 
vi har alla två liv. det andra livet börjar när vi inser att vi bara har ett.
detta är mina bästa tankesätt & knep för att det andra livet ska börja:
 
 
 
 
vi har alla fått vars ett liv, ett visst antal år & ingen av oss får en andra chans. ingen av oss kommer att återfödas i en perfekt kropp utan celluliter & kroppshår. vi får helt enkelt ta våra kroppar för vad de är. visst kan man finputsa, träna & sminka. att göra det bästa av vad man har är bara smart! du är född med dina såkallade brister, de finns i ditt dna & är nedärvda till dig från tidigare generationer. du är skapt precis så som du är & det är ett stort slöseri med tid att fokusera på det som är "fel". du kommer nämligen att få leva med de där "felen" resten av ditt liv. släpp det. gå vidare.
 
påminn dig själv om vilken tur du har. ja, dina bröst är kanske olika stora, men du är frisk. du har din hälsa. dina ben bär dig dit du vill & du klarar vardagen utan hjälp. du har tur & du är faktiskt riktigt dum om du inte gillar din kropp. din fantastiska, starka kropp som faktiskt fungerar precis som den ska. ge den lite kärlek!
 
jämför dig inte med andra. & sluta för guds skull upp att jämföra dig med kändisar! att jämföra sig med kändisar är masochistiskt. det är en kamp som inte går att vinna! kändisar har personlig kock, personlig tränare, superstylist & en plastikkirurg på ständig jour. det vore konstigt om de inte var snyggare än oss vanliga dödliga! om du inte kan låta bli att jämföra dig med andra så jämför dig med dina medmänniskor. alla vanliga, mediokra människor som du möter varje dag.
 
var kritisk mot idealen. bli medveten om hur idealen hela tiden förändras. för oss kvinnor har idealet gått från kurvig som marilyn monroe på 50-talet till silikontuttar till size zero till supersmal med megarumpa till att alla nu ska tävla i bikinifitness. vi kan omöjligt leva upp till allt. hoppa inte på tåget utan stå fast vid dina principer. vad tycker du är vackert?
 
föreviga de tillfällen då du känner dig riktigt snygg! fota & titta tillbaka när du känner att självförtroendet vacklar.
 
gör dig i ordning även om du inte ska lämna lägenheten på hela dagen. jag menar inte att du ska klä på dig dina tajtaste jeans & göra en full sminkning för givetvis ska man få unna sig slappedagar! det är ju urskönt! men, det är inte kul att se sig själv i spegeln om man fortfarande har sin sovfrisyr & pojkvännens sunkiga t-shirt på sig. välj en outfit som är både bekväm & snygg & lägg på några lager mascara så blir det plötsligt mindre ångestladdat att gå in i badrummet med lampan tänd...
 
ta åt dig av komplimanger. om man är osäker på sig själv så har man också svårt för att lita på att människor menar det de säger när de ger en komplimanger. däremot så suger man åt sig som en svamp när någon säger något negativt. det är en ond cirkel. bestäm dig för att du ska lita på folks komplimanger i fortsättningen. & bli mer generös med dina egna komplimanger också! att vara snäll mot andra ökar ens egen självkänsla något enormt & det bästa tillfället att ge en komplimang är alltid när man tänker den! gå inte runt & tänk snälla saker om dina vänner, din familj eller någon främling som du går förbi på stan. ut med det bara!
 
sluta att se andra tjejer som rivaler. vi spelar i samma lag. man kan inte konkurrera mot 50% av jordens befolkning. var inte avundsjuk & missunnsam utan fokusera på dig själv.
 
detta kommer kanske som en chock, men det kommer alltid att finnas någon med fastare rumpa, djupare bränna, rakare tänder, fylligare läppar, skarpare kindben, längre ben, smalare midja, tjockare hår... oavsett hur fin du är så kommer det alltid att finnas någon som är finare. därför ska du se till att du har mer att erbjuda än bara ditt utseende. att vara söt blir snabbt ointressant om man är enbart söt. intelligens, humor, empati, livserfarenheter, åsikter, kreativitet, vilja, respekt... listan kan göras lång på egenskaper som är rätt så trevliga att kombinera söthet med...
 
lär dig att klä dig efter just din kroppsform. lägg inte så stor vikt vid trender utan välj plagg som du faktiskt känner dig snygg i. plagg som framhäver det du vill & som döljer det du vill. våga be om hjälp om du känner dig osäker i provrummet. jag vill gärna framhäva mina ben & min midja, men dölja min lilla muffintop. därför är höga midjor perfekta för mig! då markerar jag det parti där jag är som smalast & muffintopen kamoufleras.
 
titta inte på vågen. vågen är en idiotisk uppfinning. du kan väga fem kilo mer för att du har ätit, druckit & inte bajsat. du kan väga tre kilo mindre för att du är bakfull & uttorkad. din vikt är inte relvant! låt inte vågen påverka din självkänsla & ditt självförtroende mer. våga vägra våg!!!
 
fundera över hur du ser på dina medmänniskor. är du lika kritisk mot deras kroppar & utseenden som du är mot dig själv? när du tittar på din bästa vän eller din syster så ser du en person är alldeles lagom stor & helt perfekt på sitt eget vis. när du ser främlingar så tycker du oftast ingenting om hur de ser ut. & visst dömer du dig själv mycket hårdare? ingen i din omgivning tittar på dig under lupp & letar fel på samma sätt som du gör med dig själv.
 
våga synas!!! visa hud, strutta fram i höga klackar, använd dina vampiga läppstift & använd kläder med färg! att få lite uppmärksamhet till vardags ger en härlig kick!
 
lev inte som en sjuk. ät mat som du tycker om & njut av livet. lyckliga människor strålar!
 
oroa dig inte för vad killar tycker. posera inte när du tror att han tittar, var osminkad, sov utan bh, ha sex med lampan tänd. killarna som du dejtar är inte perfekta, men visst har du varit kär några gånger ändå? när man tycker om någon så ser man inga fel!
 
dita von teese har ett väldigt bra ordspråk: you can be the ripest, juiciest peach in the world, and there's still going to be somebody who hates peaches. så ser verkligheten ut. smaken är som baken & vi kan inte göra alla nöjda. jag tycker inte att alla är attraktiva & alla tycker inte att jag är attraktiv. & vet ni vad? det skiter jag faktiskt i.
 
var realistisk. tänk efter. gör det nu. hur viktiga är dina bristningar på höfterna i det stora sammanhanget? spelar det egentligen någon roll?
 
 
 
 
älska er själva. skinn & ben & fett & bristningar & celluliter & fisar & fräknar & skavanker. ät upp er själva med hull & hår.
 
 
 
 
 
 
 
 
Upp