Elin Jaconelli

"min typ"

 
 
 
man hör alltid människor säga att "han eller hon är inte min typ" eller "han eller hon är verkligen min typ".
 
som att de har koll.
 
som att de vet exakt vilken typ av människa de ska bli kära i. som att det inte finns något öde eller någon slump. som att det bara finns en handfull olika typer att välja mellan & att man bara kan bli kär i någon som lever upp till kriterierna för "min typ". men, jag tror inte att folk har en aning om vad som är deras "typ".

när jag var tillsammans med mitt ex så var jag säker på att hans look var min så kallade typ. när vi gjorde slut så förväntade jag mig att jag skulle titta efter killar med tatueringar & rakat huvud. men, när jag blev singel så kom jag istället på mig själv med att dras till långa, mörka killar med skägg. jag har alltså ingen speciell typ. jag har ingen "min typ"-blankett där man måste kryssa i ett visst antal rutor för att räknas som en bra kandidat för dejting.

man är nog mer medveten om vad man tycker är oattraktivt än vad man faktiskt attraheras av. jag gillar till exempel inte en där dressade noppeöstermalm-stilen med loafers & sidenscarfs... men, det är betydligt svårare att peka ut vad man faktiskt gillar. att bli kär i en person går ju så mycket djupare än om den faller under kategorin "min typ".

om jag hade fått en presentation av neven - något slags dejting-cv - så hade vi nog aldrig träffats. för det första så bor han i en annan stad, vilket jag hade sett som ett stort hinder. nu tycker vi båda att det är positivt att vi har våra förflutna i olika städer. vi är båda svartsjuka av oss & det hade ju varit omöjligt för oss att träffa en kille/tjej från våra hemstäder som inte redan hade legat med någon av våra vänner. jag hade även varit tveksam till honom för att han kommer från bosnien & förväntat mig en stor kulturkrock. jag hade tänkt att han kanske var muslim, troende & att hans tro skulle begränsa mig. men, jag tycker tvärtom att nevens bakgrund är en av hans bästa "egenskaper". dels för att det har rensat upp bland mina fördomar att träffa en kille från ett annat land. men, också för att hans kultur har gett honom ett temperament, en passion & inte minst värderingar som passar mig. om jag hade läst i hans cv att fotboll är hans största intresse & yrke så hade jag nog inte ens orkat läsa vidare. fotboll är ju ingenting som intresserar mig. men, med facit i hand så är jag faktiskt väldigt glad över att han har fotbollen som intresse. jag kan ju dela nevens intresse, titta på matcher på tv med honom & åka på resor för att se hans favoritlag.

på papper är neven troligtvis inte "min typ" & det gäller nog mig för honom också. om han hade fått min lilla presentation innan vi insåg hur bra vi klickar & läst att jag bor 10 mil bort, saknar körkort, jobbar deltid & precis hade kommit ur ett långt förhållande så hade han nog inte varit särskilt intresserad. det hade kanske räckt att han hade läst "ögonfärg: blå" i min beskrivning om han till exempel alltid inbillat sig att att han gillar tjejer med bruna ögon.

när jag såg bilder på neven så tyckte jag att han såg bra ut. en attraktiv man, men inte mer än så. men, när jag såg honom i verkligheten så var han verkligen det snyggaste & mest manliga jag sett. hans aura gjorde honom till min typ. hela hans person gjorde honom till min typ. hans sätt att äta cheesecake gör honom till min typ. att vara någons typ handlar inte om muskelmassa, figur, hudfärg, religion, inkomst, yrke eller huruvida man är blond eller brunett. man kanske bara lever upp till 10 krav av 100 på en "min typ"-lista & ändå är man någons typ till 100%. & man kan vara tall, dark & handsome, men ändå helt ointressant för att man saknar karaktär eller för att kemin helt enkelt inte finns där.

man vet inte vem som är ens typ. 
 
man vet inte vad man vill ha förrän det står rakt framför en & tar andan ur en utan att man ens kan sätta fingret på varför.
 
 
 
 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas