Elin Jaconelli

how we met

 
 
 
många av er har frågat om hur jag & neven träffades & jag tycker faktiskt att vår "how we met"-story är värd ett eget inlägg - även om den är väldigt odramatisk...
 
neven tog kontakt med mig på instagram. jag hade varit singel i knappt tre månader när han skrev till mig i DM. han har berättat nu i efterhand att han var på bio med sin kusin när han snubblade över en bild på mig & att han visade mitt konto för kusinen & frågade om det ens var lagligt att se ut som jag (skrytmaja). sedan bestämde han sig för att skriva. jag kollade upp honom & svarade 4 dagar senare. inte för att spela svår utan för att jag inte riktigt orkade. det florerar så himla mycket losers, wannabes & korkade människor på sociala medier & jag ville helt enkelt inte slösa min tid. men, när vi väl började skriva så klickade vi direkt. han körde inte med trötta,  inövade lines som alla andra utan pratade med mig på riktigt. han visade att han var intresserad av mig, men på ett vuxet & värdigt sätt som fångade mitt intresse direkt. han bad aldrig om några bilder, han bad inte om min snap eller om mitt telefonnummer. när vi hade skrivit med varandra nästan dygnet runt i en vecka så skickade jag mitt nummer till honom på eget initiativ & då gick vi över från DM & snap till att smsa. ett stort steg i varje ny relation nu för tiden. vi skrev om allt & ingenting, högt & lågt. han hade karaktär & det är ovanligt idag. han var smart, rolig & självsäker & hade inget "game" utan var sig själv.
 
vi pratade inte i telefon förrän efter två veckor. vi hatar båda att prata i telefon, men efter en flaska vin bestämde jag mig för att ringa & eftersom han också hade druckit en flaska vin så bestämde han sig för att svara. jag var på väg in till stan för att ta en drink med en tjejkompis så det blev ett kort samtal, men jag tog en taxi hem redan vid midnatt för att få prata mer med honom. då pratade vi tills solen gick upp.
 
dagen efter - en söndag - så bestämde vi oss för att träffas. herregud, vad modig jag var som åkte till kristianstad för att gå på dejt. vi klickade ju på sms, i telefon & var attraherade av varandra, men skulle det klicka på samma sätt i verkligheten? jag minns hur nervös jag var på tåget. vi skrev med varandra hela vägen, jag hade "beach house" med kranium på repeat i mina hörlurar, speglade mig var femte minut & kissade nästan på mig av nervositet när jag bytte tåg i lilla hässleholm & insåg att det bara var en kvart kvar.
 
jag kommer aldrig att glömma känslan som infann sig när jag såg honom på stationen. tall, dark & handsome. ännu snyggare i verkligheten. det var ett glädjerus i hela min kropp. jag kände verkligen att där är han ju. där är min man. som att jag hade väntat, vetat hela tiden. jag rusade fram & kramade honom & han han var så fin med sina bruna ögon, mörka hår, skägg, breda axlar & manliga hållning. till & med hans gångstil var sexig.  dialekten ska vi inte ens prata om. smälter fortfarande varje gång jag hör hans röst. vi hade pratat mycket om vad det innebär att ha DET & han hade verkligen DET. det var söndagseftermiddag så jag var nyfiken på hur han skulle lyckas styra upp en dejt när nästan allting är stängt, men han han hade verkligen tänkt på allt. inget netflix & chill-trams utan en riktig dejt. han tog med mig till en restaurang med avslapppnad miljö där vi beställde minisliders & öl & bara satt & pratade. båda var nervösa, men konversationen bara flöt på. inga konstigheter. men, stämningen var så elektrisk att vi knappt kunde se varandra i ögonen. några sekunder åt gången gick bra, men sedan var båda tvungna att titta bort. det gnistrade till varje gång & det gör det fortfarande, men nu är jag så bekväm med honom att jag tillåter mig själv att bara drunka. dö. förlora mig. jag kommer ihåg att han postade en snap på sin tallrik där mina naglar syntes. jag tänkte att han ju måste vara uppriktigt intresserad om han vill visa upp mig på sin snap...
 
tänk om vi inte hade haft någon kemi alls? då jag hade tackat för mig efter maten & åkt hem igen. man kan inte tvinga fram kemi. allt annat kan man kompromissa om, men kemin måste finnas där. jag ville bara vara nära honom! lära känna honom. känna hans kropp, dra handen genom hans hår & känna hans läppar & tunga. men, det kan man inte säga till någon på första dejten så vi bestämde bara att vi skulle gå på en promenad varpå vi hamnade hemma hos honom. hans lägenhet var precis som honom. igen töntig ungkarlslya med en stor tv, dyr dator & kall inredning utan personlighet utan ett riktigt hem. jag frågade honom vart han hade gömt sin flickvän eftersom allt var så fint. jag frågade även om han hade lagt fram skivstången i gästrummet för att göra ett "fit" intryck. som ni hör så har jag inget filter... jag slog mig ner i soffan & han plockade fram öl, choklad, jordgubbar & ananas & det enda jag kunde tänka på (förutom att det var så gulligt att han hade förberett det för mig) var alla gånger vi skämtat om fördelen med ananas i samband med oralsex... & där dukade han fram en skål med ananas på vår första date. en av mina kolleger kallar fortfarande honom för mr. pineapple.
 
på natten satt jag på hans toalett & tänkte: vad håller jag på med? tänk om han är en yxmördare? vet någon där hemma vilken adress jag är på? man kan ju inte åka till kristianstad på en dejt bara sådär? ska jag gå & lägga mig bredvid honom nu? det där är alltid svårt. man har sex för första gången med någon som man faktiskt tycker om & efteråt är man så sårbar & undrar om det där sexet var början på ett förhållande eller slutet på en flirt. alla dejtingens regler säger ju att man inte ska ha sex på första dejten. då tappar killen intresset. fast nej. jag var inte en grej som skulle bockas av på nevens att göra-lista. han tappade inte intresset. han har jobbat för mig varje dag sedan dess. när jag var färdig med att anklaga mig själv så gick jag tillbaks in i sovrummet, lade mig i sängen bredvid honom & när han drog mig tätt intill & skedade mig så kände jag att för oss var det inte slutet på en spännande engångsgrej. där fanns något. något äkta.
 
dagen efter åkte neven till jobb & jag sov vidare. eller, jag sov inte... jag har väldigt svårt för att sova med en ny människa så jag låg vaken nästan hela natten & när han gick till jobb så kändes det helt off att vara ensam hemma hos honom. tankarna snurrade. var detta verkligen så himla smart gjort? trots att det kändes så himla rätt så var jag så osäker. förmodligen för att jag precis hade gjort alla de "misstag" som vi tjejer får höra att vi ska undvika om vi vill ha en seriös relation. vilket jävla skitsnack. på sin lunch kom neven upp & hämtade mig & så åkte vi till espresso house & åt frukost innan jag åkte hem. han satt mittemot mig i en soffa. jag tänkte att nu får det jävlar i det bära eller brista & frågade honom om han tänkte sitta där hela tiden eller om han tänkte flytta över till mig & då slog han sig ser ner bredvid mig & lade armen om mig. en av hans elever gick fnittrandes förbi & han blev tydligen förhörd av hela klassen senare på eftermiddagen. vem är hon? är du kär? han postade en till snap & ja, mina naglar syntes på den också.
 
jag hann bara hoppa på tåget när hans sms & snaps började trilla in. då började det äntligen sjunka in att han nog gillade mig på riktigt. vi kastade oss in i det, in i varandra & det är det som gör oss så bra. vi spelade inga spel utan lät känslorna styra. it wasn't logic, it was love.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas