Elin Jaconelli

det finns inte utrymme för solidaritet

 
 
 
det som inte fick hända har hänt. det finns ett verkligt terrorhot mot sverige. "sannolikheten att aktörer har avsikt & förmåga att genomföra attentat är hög" heter det tydligen. människor i vårt land är på riktigt rädda för att de ska bli nedskjutna eller sprängda i luften när de går ut. det är en rädsla som inte borde finnas.
 
 
säkerheten vid riksdagshuset har skärpts med metalldetektorer & röntgenbågar. men, vi då? i paris var det oskydliga civila - inte högt uppsatta politiker - som var måltavlorna. vilket skydd & vilken trygghet erbjuds vi som bor i sverige? vi som känner oss otrygga? vi som arbetar på köpcentrum? vi som måste åka kollektivt för att ta oss till våra arbetsplatser? vi vanliga människor som vill gå på restauranger, fotbollsmatcher & konserter. vad ska vi luta oss mot? två poliser som patrullerar utanför turning torso?
 
 
säpo vill inte gå ut med hur många personer med IS-anknytning som befinner sig i sverige just nu, men i attackerna i paris så räckte det med ett tiotal för att döda 130 personer. det är på riktigt nu. hotet är verkligt. en terrororganisation med medlemmar över hela världen har oss på sin "att göra-lista". terrorister i sverige planerar attentat mot oss & mot den trygghet & välfärd som vi & våra förfäder har byggt upp. IS finns mitt ibland oss. de opererar i skuggorna av våra hem & målet är att utrota oss. i IS ögon är vi alla otrogna. vi lever fel & ska straffas med döden. IS vill dessutom att vi ska gå under med dunder & brak. vi ska frukta, vi ska gråta, vi ska be för våra liv. det ska smälla så att det ekar i våra städer när ett bombbälte spränger våra kroppar till oigenkännlihet eller en kalasjnikov släcker våra liv på en tiondels sekund. vi har all anledning att vara rädda. en person som är beredd att dö & döda för sin religion är farlig. en person som tror att ett bombbälte är vägen till paradiset är farlig. 
 
 
folk pratar om sorg. jag känner mest ilska & frustration. folk pratar om att vi måste visa kärlek, men jag känner så mycket avsky att jag får kväljningar.
 
 
jag är så besviken på de som har valts till att leda sverige i medgång & i motgång. i denna motgång känner jag nämligen ingen trygghet alls. till följd av regeringens anvarslösa & helt planlösa flyktingmottagande så finns det ett verkligt terrorhot mot sverige. tills för bara några dagar sedan så existerade inte ens gränskontroller i sverige. vem som helst har kunnat ta sig in. vi är alla fullt medvetna om att många av flyktingarna flyr från IS terror i mellanöstern, men om IS lyckas slinka med flyktingströmmen in i europa & in i sverige så är det att servera dem vår säkerhet på silverfat. det är ett svek mot alla som lever här & ett svek mot alla som flyr hit i hopp om ett liv fritt från terror. hur fick detta ske? hur kunde vi genom vår naiva solidaritet ge IS en förstaklassbiljett in i sverige? borde det inte vara en självklarhet & inte ett frågetecken att kontrollera vilka individer som kommer in i vårt land? vårt land. detta får inte hända i vårt land. mitt land & ditt land. landet som tillhör alla som bor här. vi ska inte behöva vara rädda. att vara solidarisk funkar inte när man sätter hela landets säkerhet på spel.
 
 
sverige har varit ett land som man vill bo i. ett land med ett skyddsnät. ett land där man vår vara den man är, tro på vilken gud man vill, älska den man vill. ett möjligheternas land där varje individ får chansen att skapa sig ett bra liv. nu håller det på att fallerna. jag kan se den ljusa framtiden rinna som sand mellan mina fingrar. jag vet inte om jag vill att mina barn ska växa upp här. jag har alltid haft en bild av hur mina barn skördar frukten av det fantastiska samhälle som jag, mina föräldrar & mor- & farföräldrar har skapat, men nu vet jag inte längre.
 
 
detta är en ny situation för oss alla - även för våra politiker, polis, säkerhetspolis & militär. men, det är deras ansvar att agera omedelbart! att lägga fram ett förslag som ska behandlas någon gång år 2017 är inte att ta ansvar. det är dags att vara något som svenska folket kan lita på. det är dags att ta i med hårdhandskarna. visa svenska folket att ni ser oss. vi ser er. vi hör er. vi känner er rädsla. vi kommer att göra allt för att skydda er. led oss i denna tuffa tid & var den stöttepelare som vi behöver i en situation som skrämmer oss. upp till bevis. upp till kamp mot terrorismen. det är dags att ta ansvar. det är dags att stänga gränserna. det finns inte utrymme för solidaritet just nu. den som inte kan uppvisa giltig ID-handling får vända om. IS ska inte begränsas utan besegras & man besegrar inte dem genom att sjunga "kumbaya". nu måste vi sätta svenska folkets säkerhet i främsta rummet.
 
 
budskapet till svenska folket är att "ni ska inte vara rädda, men vaksamma". men, jag anser inte att det är svenska folkets jobb att vara vaksamma. det är inte enskilda individers jobb att vara extra uppmärksamma på kvarglömda ryggsäckar & vi ska inte behöva gå runt & misstänka våra medmänniskor för att vara IS-sympatisörer eller terrorister. det är våra ledares ansvar att vara vaksamma & nu hoppas jag att de tar det ansvaret. en gång för alla.
 
 
 
 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas